Månad: november 2020

Skribent: Andreas Millings

Norden har en gemensam historia. Från Kalmarunionen till stormaktstiden och Pan-skandinavismen har milstolpen för ett enat Norden varit väldigt nära. Händelser såsom slutet av befrielsekriget 1523, den tyska Erövringen av Slesvig 1864, unionsupplösningen 1905, och svensk neutralitet under andra världskriget har ambitioner om ett enat Norden aldrig förverkligats. Varför är det relevant att ta upp detta?

En liberal EU-federalist brukar säga att ensam är inte stark. Ensam är bara ensam. En fullt rimlig åsikt för europeisk integration. Medan en europeisk federation bara kan bli en verklighet på lång sikt, är en Nordisk union en möjlighet som kan diskuteras redan idag. Den möjligheten för de nordiska nationerna att kunna göra sin röst hörd i en oroande och utmanande tid. Sverige, Norge, Danmark, Island och Finland har liknande statsskick, språk (med undantag från Finland), välfärdssystem, utrikespolitiska värderingar, demokrati och samhällen. Våra enskilda ekonomier är starka i en europeisk standard. Men gemensamt så är Nordens BNP, år 2020, 1 523 727 miljoner i amerikanska dollar. Större än Mexikos, Rysslands, Australiens och Spaniens BNP. Med enbart 27,4 miljoner invånare är det inte illa. 

En europeisk federation är ett bra initiativ i min åsikt. Men att etablera en sådan är ett väldigt ambitiöst projekt och behöver planeras på väldigt lång sikt. Dels eftersom det finns väldigt lågt folkligt stöd för det, extrema sociokulturella, lingvistiska, socioekonomiska skillnader och en nutida brist på en gemensam europeisk identitet inte finns idag. Det nordiska alternativet är något jag anser är enklare att genomföra och har alla förutsättningar för en gemensam union. Problem skulle kunna uppstå huruvida Norge och Island skulle vilja bli aktiva EU-medlemmar. Sverige och Finland kanske inte skulle vilja bli medlemmar i NATO. Eftersom tre nordiska länder är monarkier uppstår ju frågan om monarkins bevarande, alternativt reformation. Dessa diskussioner är något som får tas när frågan blir aktuell i Nordens politiska debatt.

Det mest intressanta med en Nordisk federation är den geopolitiska plats Norden skulle hamna på. Med arktiska territorier som Svalbard och Grönland skulle det kunna ge Ryssland och Kina en utmanare i Arktis, och om något försvaga deras ambitioner. Nordens demokratiska värderingar och vår gemensamma respekt för mänskliga rättigheter hade kunnat få ett starkare gehör i internationella frågor. Och klimatfrågan kan lösas mer effektivt med ett enat Norden.

En nordisk federation är en fråga jag anser bör bli allt mer relevant i Sverige och Norden. Svenskar som jobbar i Norge, Finlandssvenskar, Isländska studenter, och Nordens befolkning i helhet har alla att tjäna på konceptet. Nordiska rådet bör planera fram en vision för Nordens politiska integration inom snar framtid. 

Skribent: Jenny Svantesson

Sex och samlevnad är ett viktigt ämne i skolan som ska ge alla elever rättigheter till en bra undervisning om sex och samlevnad. Sexualundervisningen måste därför öka i den svenska skolan eftersom att det i nuläget är för lite fokus på sexualundervisningen i skolorna. Framförallt hur det är att leva som HBTQ men också bidrar inte heller skolorna till att öka förståelsen om just homosexualitet. Jag anser att det är en stor svaghet för sexualundervisningen i dagens skola.

I dagens samhälle finns det fortfarande en liten förståelse kring HBTQ. I dagen skola inkluderar sexualundervisningen inte alls mycket om just HBTQ utan är ett område som knappt nämnts fast det står i skolans läroplan att öka förståelsen kring detta.  Varför är det så egentligen och borde inte skolorna ansvara mer för att öka förståelsen? Dessutom är ex. homosexualitet fortfarande inte helt accepterat av andra i samhället där människor varje år fortfarande utsätts för olika typer av hat, brott och förtryck mot deras sexuella läggning.

Hur kan vi acceptera ett sådant samhälle? Enbart för att skolan lägger väldigt lite fokus på HBTQ gör det svårare för dagens ungdomar att våga vara komma ut, hitta sin identitet och sexuella läggning. Detta är helt fel för att det ökar den psykiska ohälsan ytterligare bland unga. Idag kan ungdomar vara rädda för att visa sin sexuella läggning eftersom att hetronnormen är stark bland ungdomar.

Ökar skolorna sexualundervisningen påverkar det elevernas förutsättningar i framtiden. Goda kunskaper i sex och samlevnad kan ge bättre förståelse och kunskap hur oönskade graviditeter och könssjukdomar kan undvikas. Genom att elever lär sig mer om könssjukdomar kan de enklare känna igen dem och få könssjukdomarna botade samtidigt som risken för konsekvenser som tex att bli steril minskar.  Kunskaperna kring olika preventivmedel ökar också bland unga. Skolan bör också lägga extra fokus på hur elever kan skaffa olika preventivmedel.

Lägger skolan mer fokus på normkritik kring sex och samlevnad lär sig eleverna de normer och värderingar som finns. Genom att lära eleverna vara normkritiska påverkar det eleverna genom att de vågar stå emot sånt som de inte vill. Exempelvis kan det vara att våga säga nej till sex med någon annan när man inte vill. Tänk dig själv att du inte känner till exempelvis normer som finns kring sex och samlevnad eller samtyckeslagen och att du gör något mot din egna vilja eftersom att någon annan vill det. Skolan kan därmed påverka dessa påtryckningar genom att lära ut vad som är ok och att ingen annan ska tvinga göra något mot någon annans vilja. Därför är det viktigt att lära sig de olika värderingar och normer kring just sex och samlevnad samt vart gränsen går. Dessutom är det också oberört viktigt att skolorna lär eleverna vad de ska göra om de har blivit utsatta för sexuella övergrepp och vart de kan få hjälp.

Avslutningsvis måste sexualundervisningen i skolorna öka och fokusera mer på normer, relationer och HBTQ. Ökar undervisningen kring HBTQ kan det också leda till att ungdomar hittar sin egna identitet samtidigt som påtryckningarna för att heteronormen inte följs minskar. Ökad sexualundervisning kan också påverka elevernas framtida förutsättningar. Det kan vara genom att de lär sig känna igen olika könssjukdomar, lära sig hur preventivmedel kan skaffas och hur oönskade graviditeter kan undvikas. Genom att skolorna fokuserar på att lära eleverna vara normkritiska ökar det normerna och att de vågar stå emot påtryckningar samt andra saker som de inte vill.

Öka skolornas sexualundervisning nu!

Gästskribent: Lovis Lindquist

Bilen hör inte hemma i staden, den låter, släpper ut avgaser och tar plats. Den skapar helt enkelt en stadsmiljö många ogärna vill vistas i. För att ändra på detta behöver vi bland annat satsa på bättre kollektivtrafik, något jag tror många är överens om. Frågan är inte om vi ska göra det mer lockande att åka kollektivt utan hur vi ska göra det. Men faktum är att vi har en lång väg kvar att gå för att kunna förverkliga drömmen om en bilfri stad där luften är ren och köerna närmast obefintliga. För att lyckas måste alla vilja vara med och så verkar det inte vara i nuläget.

Med risk för att låta som en moderat gubbe vill jag lyfta vad man kan kalla för medelklasspappornas perspektiv. Detta är helt och hållet anekdotiskt men medelklasspapporna verkar tycka om sina bilar väldigt mycket samtidigt som de vägrar åka kollektivt. Varför då? Jo, för att det är bekvämt. Faktum är att de faktiskt har en poäng här för det går ofta snabbare att åka bil än att åka kollektivt. Det kan till exempel ta 20 minuter att ta sig från A till B med bil men över en timme med kollektivtrafik. Att åka kollektivt innebär dessutom att man inte sällan måste stå frysandes och vänta på grund av förseningar, stå ut med skrikande barn och hålla i sig för glatta livet när bussen svänger våldsamt. När det är så är det nästan självklart att man tar bilen om möjligheten finns, det är det inte bara medelklasspappor som tycker.

Att åka kollektivt är såklart inte bara piss, jag tycker tillochmed det kan vara rätt skönt ibland. Man kan ta sig längre sträckor och samtidigt plugga, läsa en bok eller lyssna på en podd. Men det går inte att bortse från hur jobbigt det kan kännas att ta bussen mitt i rusningstrafiken. Just då  känns inte priset för biljetten rimligt och det är just där en stor del av problemet verkar ligga. När man frågar folk vad som skulle få dem att åka bil mer sällan är det just att kollektivtrafiken måste vara billigare. Kanske är det så att det skulle vara en vinst för samhället med avgiftsfri kollektivtrafik. Faktum är att det finns många argument för det som även en liberal kan gå med på, avgiftsfri kollektivtrafik är inte nödvändigtvis socialism. För det första uppmuntrar det folk till att åka kollektivt vilket är A och O om man vill ha ett bilfritt samhälle. För det andra behöver avgiftsfri kollektivtrafik inte kosta mer pengar då det till exempel inte skulle behövas pengar till att betala ut lön till kontrollanter, underhålla spärrar eller administrera busskort till skolelever.

Avgiftsfri kollektivtrafik skulle alltså kunna vara en lösning på att få bland annat medelklasspappor att ta bussen till jobbet istället bilen men det är inte en mirakelkur. Att åka kollektivt måste också bli smidigare. I en forskningrapport från Sveriges nationella centrum för forskning och utbildning om kollektivtrafik står det till exempel att avgiftsfri kollektivtrafik kan leda till att folk som annars cyklar eller går börjar åka kollektivt. Det står även att det krävs ett välfungerande system redan från början för att avgiftsfri kollektivtrafik ska kunna fungera i praktiken. Men att få till ett system som faktiskt fungerar kan vara en utmaning, inte minst när städer växer och belastningen på kollektivtrafiken ökar. Det finns alltså fler utmaningar än pengar och medelklasspappor när det kommer till att skapa ett bilfria städer.

För att få medelklasspapporna att vilja åka buss eller tunnelbana kan vi inte bara fokusera på pengar. Precis som jag tidigare nämnt gillar medelklasspapporna sina bilar väldigt mycket och det verkar som att bilen ofta hänger ihop med ens identitet, det menar i alla fall Cecilia Bergstad, lektor i miljöpsykologi vid Göteborgs Universitet. Att ta bilen till jobbet blir en vana och hänger ihop med vem man är eller vill vara. Kanske är det så att medelklasspapporna så ogärna vill åka kollektivt för att det krossar deras egen självbild. Det måste således bli coolt att ta bussen till jobbet. Hur detta ska gå till har jag inget svar på men det bevisar att vi har alla möjligheter till att skapa bilfria städer om vi bara vill det.

För att folk ska vilja åka kollektivt måste det bli billigt och bekvämt att göra det. Det måste kanske rentav måste bli coolt. Annars kommer vi aldrig lyckas förverkliga drömmen om bilfria städer där livet blomstrar. Trots att det inte är så dyrt att åka kollektivt på många ställen runtom i landet kommer inte medelklasspappor och andra som älskar sin bil att börja åka kollektivt förrän fördelarna är klart större än nackdelarna. Medelklasspapporna har råd att åka kollektivt till jobbet men deras inställning till att göra det måste ändras.