Skribent Liv Näslund
Tradition och förnyelse. Det brukar min skola, Hvitfeldtska gymnasiet, kalla för sitt valspråk. Orden påminner mig lika mycket om vår medlemstidning.
Jag har funderat en hel del på vad jag ska skriva för text den här veckan. Om jag ska försvara LUF Västs nya ståndpunkt kring mediestödet, kanske passa på att uppmärksamma Jan Björklunds deltagande i Let’s Dance eller skriva några stycken om hållbart engagemang? Om jag borde skriva om Stora Frågor. Om Ulf Kristerssons bild i jaktkläder, Jimmie Åkessons vidriga aktivism, eller något fint om katederundervisning. Men så är det ju också min sista text som skribent för Liberala Kuriren, ja till och med den nuvarande redaktionens sista text.
I maj förra året, mellan stressiga europaparlamentsvalskampanjer (möjligtvis längsta ordet ni läst) och hetsiga skoldebatter, lyckades LUF Väst klämma in en lanseringsfest för den tidning som under de senaste nästan tio åren legat vilande.
“Länge har det i Liberala Ungdomsförbundet i Väst funnits en vilja och ambition att väcka kuriren ur den dvala som den befunnit sig i under nästan 10 år. Därför är det med stor glädje tidningen idag återlanseras med en ny redaktion och en nytt hem på denna hemsida.
Under Liberala Kurirens livstid har den varit en plantskola för flera generationer av unga liberaler. Med dagens uppstart är målet att denna tradition ska fortsätta in i framtiden.” skrev redaktör Olle Johnsson på den här hemsidan samma kväll.
77 år tidigare, 1942, grundades vår medlemstidning. Vackrast av allt är kanske ändå att den ända fram till slutet av 00-talet kom i tryckt utgåva. Riktigt där är vi inte än, men hemsidans start får ändå ses som ett viktigt steg i distriktets vision om givande medlemsskolning och opinionsbildning. Det är viktigt det där, att engagemang kan få tas i olika uttryck, och att skrivande får vara en del av det. För såväl dagens skribenter som framtidens pennor.
Liberala Kuriren fyller många syften. Primärt är den ett bra forum för unga liberaler i väst att få öva på sitt skrivande. Fundera ut teser, sedan skriva, skriva om, ändra, omformulera lite. Bli korrad, sedan ändra igen. Fundera ut var skiljetecknet ska vara, hur man formulerar en lagom arg ingress och hur man skriver olika typer av texter. Därefter bli irriterad på redaktören för att denne redigerat fel och sist men inte minst använda exakt samma text till nästa veckas skolarbete.
Dessutom fungerar distriktets tidning verkligen som en bra plattform för att nå ut med sina åsikter och opinionsbilda på ett inte allt för prestigefullt och komplicerat sätt. Tidningen har högt i tak, det har den alltid haft. Det finns något fint i det, precis som det finns något viktigt i att medlemmar tillåts fundera, formulera, och nyansera något som sedan blir offentligt. Något man kan ta på.
Själv är jag tacksam över att jag sedan i maj haft äran att som skribent fått testa nya argument, repetera gamla, försöka hålla deadlines och störa era flöden med klyschiga citat om utbildningspolitik och fri journalistik. Framför allt har jag under det senaste året verkligen fått träna mitt skrivande. Det har varit jättekul, lärorikt på så många sätt och ibland jättesvårt.
Så blir det sannolikt för den nya redaktionens skribenter också. Andreas Millings, Sophia Jennersjö, Kaspian Persson, Jacob Welander, Axel Hulthén Sagert, Jenny Svantesson och Carl Sjöbäck, som under ledning av Olle Johnsson i fortsättningen kommer förgylla era fredagar med arga debattartiklar, filosofiska funderingar och spännande intervjuer. Grattis till er som har ett så roligt uppdrag framför er, och till oss som kommer få läsa det ni skrivit!
Det är fint att vi fortsätter värna Liberala Kurirens långa tradition som plantskola för och av unga engagerade. För de som hellre vässar pennan än höjer rösten.
Låt stå, även i fortsättningen.