Skribent: Axel Hulthen Sagert
Efter år av nedrustning och stärkta internationella relationer har till sist de säkerhetspolitiska vindarna vänt, och med Rysslands invasion av Georgien 2008 verkar den europeiska säkerheten gå mörkare tider till mötes. Efter att den svenska arméchefen i ett uttalande 2016 påstod att Sverige inom några år skulle kunna befinna sig i krig har vår försvarsförmåga åter blivit en het potatis. Förslagen om vad som bör göras är många men ingen fråga har blivit hetare än den rörande ett svenskt Natomedlemskap.
Nato bildades 1949 då Europas ideologiska uppdelning blev allt tydligare. Alliansen bygger på att alla medlemsländer förbinder sig att bistå varandra i händelse av ett angrepp mot något av medlemsländerna. Sverige stod under hela kalla kriget utanför alliansen och vår påstådda neutralitet romantiseras än idag från både högern och vänstern. Men världen förändras och när ett totalitärt Ryssland återigen hotar den västerländska demokratin är det dags för Sverige att ta plats bland västvärldens demokratier och säga ja till Nato!
Under det tidiga 2000-talets nedrustning gick den svenska försvarsförmågan från att vara en mobiliserad styrka på ungefär 500 000 man till en styrka som i dag är 10 gånger mindre. Hur man än vrider och vänder på det landar man alltid i samma slutsats. Sveriges förmåga till seriöst avskräckande är sedan länge ett minne blott. Så sent som 2019 förklarade den svenska generalmajoren Neretnieks i SVT att den svenska försvarsmakten skulle behöva sexdubblas. Annars skulle vi ensamma helt sakna förmågan att möta även ett begränsat angrepp. Om Sverige skulle försöka nå denna minimigräns på egen hand skulle det kosta en stor mängd pengar och tid, och till vilken nytta? För att försvara oss mot ett begränsat angrepp? Att gå den vägen får ses som mycket orealistiskt i alla fall när det finns ett alternativ, Nato!
Kritiker till Nato brukar mena på att en nationell upprustning endast är nödvändig ifall det verkligen föreligger en risk för krig. Och inte får det väl ses som sannolikt att Ryssland skulle vilja attackera ett neutralt och anspråkslöst Sverige? Dessa kritiker har en poäng, ifall Sverige verkligen varit neutrala hade vi kanske kunnat hålla oss utanför en konflikt. Tyvärr baseras dock denna kritik på denna lika farliga som vanliga villfarelsen att Sverige någonsin varit neutralt. Så är inte fallet.
Vi har ända sedan andra världskrigets slut år för år fördjupat vårt militära samarbete med Nato. Vi har anpassat våra militära system till dem, vi har ingått värdlandsavtal med dem och så sent som 2017 genomförde vi den gigantiska militärövningen Aurora tillsammans med Nato. Vi är idag en så pass integrerad del av det transatlantiska försvaret att det enda som skiljer oss från att vara ett medlemsland är de underrättelsefördelar och garantier alla Natoländer åtnjuter. Detta vet naturligtvis Ryssland om och i händelse av krig kommer man betrakta Sverige inte som alliansfritt, utan som den Natomedlem vi i praktiken blivit.
I ljuset av denna insikt är det alltså till sist dags att erkänna vårt dubbelspel som det misslyckande det är. För den dagen kriget faktiskt kommer så är det pakten om enighet och inte lögnen om neutralitet som kommer att rädda oss. Låt oss säga JA till en tryggare framtid, en framtid med Nato!