Skribent: Andreas Millings
Vi lever i en värld där populister sprider osanningar, fakta blir bortglömt och lögner blir trovärdiga. Så vad gör man egentligen när presidenter, ministrar, journalister, internettroll och influencers sprider desinformation ?
I en tid av digitalisering, internet och auktoritära tokstollar sprider massvis av desinformation. Medvetet, omedvetet. Harmlöst, skadligt. Skämtsamt eller allvarligt. Oavsett i vilket syfte kan det ha konsekvenser stora som små. Exempelvis har the Onion som skriver skämtsamma artiklar (oftast om saker som aldrig hänt) en form av satirisk journalism. Konsekvenserna av hemsidor som the Onion brukar vara antingen att man skrattar eller att nån stackare blir lurad. Sen kan vi gå steget längre och dra in ledaren av den fria världen. Det är ingen nyhet för någon egentligen att Donald Trump sprider massa desinformation och och begreppet fake news myntades av honom. Eller? Faktiskt nej.
Att felaktig information delas ut för att skada har skett sedan antiken, det vill säga i vad som är bekräftat. Begreppet fake news på engelska har funnits så länge pressfriheten har. Så bara på den lilla detaljen kan folk ha lurats. Trump populariserade det dock. Med god anledning då han har vinklat alltifrån hans opinionsmätningar till hur vädret var under hans installation. Trump är en sådan karaktär där han har så många lögner och skandaler på sitt samvete att man inte riktigt vet vad som är sant och inte. Så varför valdes han in? En kandidat som sprider så mycket misinformation att logiskt sett ingen borde ha någon trovärdighet för honom?
Det går in i ett större problem vi har i vår globaliserade värld. Förtroendet sjunker för traditionella medier i kombination med växande sociala medier. För den äldre generationen eller de som är mindre pålästa kan det vara svårt att skilja på vilka länkar på exempelvis Facebook som är från pålitliga källor och inte. De flesta fake-news sidor har ett politiskt vinklat budskap. Där vad som kan till en början se ut som en legitim rubrik kan innehålla subjektiv text i hopp om att främst göra folk arga.
Så hur motarbetar man fake news rent politiskt? Det bästa är att helt enkelt inkludera det i källkritikundervisningen i skolan. I historia och samhällskunskap lärs det ut idag men att utveckla det hade varit en effektiv åtgärd. Steget längre borde också tas och göra det till ett ämne i skolan. Föreläsningar, ideellt arbete och så vidare är också bra lösningar. Vi får dock ett problem ifall den klassiska anti-liberala frasen ”förbjud det!” blir svaret på problemet. I Thailand hade en influencer blivit arresterad för att ha spridit ”fake news”. Men vem avgör vad som är sant eller inte? Influencern hade helt enkelt skrivit regimkritiska inlägg på sociala medier. Så vad händer ifall det skulle bli straffbart? Det är inte på agendan i Sverige men om det införs är det en föregångare till aktiv censur.