Skribent: Olle Johnsson
När EU:s långtidsbudget förhandlades färdigt sommaren 2020 stod det klart att andelen av budgeten som går till det gemensamma subventionssystemet endast minskas marginellt. För EU som säger sig vilja främja frihandel är detta ett stort misslyckande och ytterligare ett bevis på att ett särintresse som jordbruksbranschen fortfarande har för mycket inflytande i EU.
De största förlorarna på EU:s gigantiska stödprogram till lantbrukare är givetvis alla de lantbrukare som har oturen att bo i ett område som inte omfattas av stora subventioner. Jordbruksprodukter kräver ofta inte särskilt avancerad teknik och därför ofta en bra början för länder som inte kan konkurrera med något andra varor. Istället för att kunna vara konkurrenskraftiga med billiga jordbruksprodukter slås de ofta istället ut på grund av konkurrensen från länder där tekniken kommit längre och där regeringar har råd att hålla jordbrukarna under armarna.
En annan förlorare är lantbrukare själva där forskning från SLU visat att olönsamma företag som borde avvecklats för längesedan stannar kvar i brunchen istället för att de utvecklar sina företag till att bli mer miljövänliga och konkurrenskraftiga. Det hade alltså varit bättre för innovationen i branschen att företag som är konkurrenskraftiga skulle få finnas kvar.
Ett av subventionsförespråkarnas främsta argument varför det ändå skulle vara nödvändigt att hålla kvar produktionen av mat i exempelvis i Sverige faller tillbaka på att det i händelse av kris måste gå att försörja befolkningen med mat. Dock visar coronakrisen som drabbat världen den senaste tiden att handeln mellan länder flöt på relativt väl trots att flödet av människor mellan länder minskade. Tack vare att handeln fortfarande hölls igång var butikshyllorna fortfarande fulla med i stort sett det mesta som konsumenter förväntas kunna handla. Brist uppstod på varor på grund av en tillfälligt höjd efterfrågan på en del varor då konsumenter började ”bunkra” hemma.
Tyvärr kommer det dröja länge innan det går att försöka förhandla ner storleken på CAP igen i EU. Från Sveriges sida kan vi dock försöka se till att den delen av CAP Sverige finansierar utöver den gemensamt finansierade delen blir så låg som möjligt.
Under ett par år på 90-talet innan Sverige blev medlemmar i EU avskaffades subventionerna till jordbruket i Sverige. Det gjordes det i tron om att WTO skulle införa regler som begränsade möjligheten för stater att kunna subventionera sina egna jordbrukare. Tyvärr blev det inte så den gången men förhoppningsvis kan den nyligen valda generaldirektören Ngozi Okonjo-Iweala återuppta kampen för en värld med färre handelshinder och mer frihandel.
Är det något de senaste decennierna har lärt oss är det kraften handeln har för lyfta miljontals människor ur fattigdom. Det senaste året har å sin sida visat oss hur den utvecklingen går i motsatt riktning när vi sluter oss.
Olle Johnsson Utrikespolitisk talesperson i Liberala Ungdomsförbundet