Skribent: Max Eriksson
Under hela grundskolan buntas alla elever ihop till samma läro- och kursplan. Först på gymnasiet får vi en möjlighet att börja spetsa oss inom de ämnen som faktiskt intresserar oss, men inte heller här ges en möjlighet att läsa mer specialiserade kurser än exempelvis matematik eller samhällskunskap. Att inte alla gymnasieskolor har möjlighet att erbjuda fulla kurser inom ett specifikt område är fullt förståeligt, men av den anledningen anser jag att vi borde öppna upp för gymnasieelever att läsa sommarkurser på universitet.
Utbildning är viktigt för att underhålla vårt demokratiska samhälle. Jag tror inte någon kan påstå att utbildning är dåligt. Problemet som de flesta av oss elever känner till är att det är jobbigt att plugga eller vara engagerad i skolan när man tappar sin motivation, vilket man lätt gör när man tvingas läsa kurser man inte är särskilt intresserad av. Jag säger inte att vi ska ta bort kurser från grundutbildningen på gymnasiet, naturare behöver läsa samhällskunskap och samhällare behöver läsa matematik. Vi elever behöver få en bred utbildning. Frågan jag ställer är om en bred utbildning ska stoppa oss från att också få möjlighet att spetsa oss inom ett område? Det tycker inte jag. Jag tycker att samhällaren som brinner för internationella relationer, naturaren som älskar matematik och humanisten som inte kan sluta filosofera, borde få en chans att läsa kurser inom detta. Om vi gymnasieelever fick möjligheten att välja en kurs som vi verkligen brann för, skulle det inte bara innebära att vi blir mer motiverade att lära oss utan att vi blir mer bildade, och vill vi verkligen neka folk utbildning?
Jag kan absolut förstå argumenten bakom att man ska ha en gymnasieexamen för att få studera på universitet och högskola men vill vi verkligen vara så hårda med att man måste ha utfört sitt gymnasiearbete eller ha läst alla svenskakurser för att få läsa en sommarkurs i linjär algebra eller internationella konflikter? Det handlar inte om att läsa ett program på 180 eller 300 högskolepoäng utan en kurs på 7,5 högskolepoäng. Jag ser ingen anledning att en motiverad gymnasieelev, som uppnår den särskilda behörigheten och framförallt vill läsa en sommarkurs ska uteslutas från denna möjlighet.
Om detta är praktiskt möjligt behöver också diskuteras. Jag tror att vi definitivt har potentialen att tillåta sommarkurser för gymnasieelever. Först och främst finns det redan sommarkurser på våra högskolor och universitet, så det krävs inget nytt på den fronten. Sedan har de flesta städerna någon form av högskola som gör det möjligt för gymnasieeleverna att ta sig dit på sommaren, men vi har även sett nu under vår pandemi att distansundervisning faktiskt fungerar helt okej. Självklart är inte distansundervisning något som är fördelaktigt för ordinarie undervisning men det har ändå lett till att det nu finns ett någorlunda utarbetat system för att bedriva kurser på distans, och för den motiverade eleven tror jag inte att det blir allt för jobbigt.
Jag vill därför avsluta med att ställa frågan: Sverige, varför får jag inte studera på min fritid?